2012 > 01
Nog är det väl märkligt att en färg kan vara så laddad. Undrar om någon förälder skulle sätta på sin nyfödde son rosa kläder? Och underligt nog är det lika fel med rosa på flickor. Åtminstone för föräldrar som vill att döttrarna ska växa upp till starka, jämställda kvinnor - och vilka vill inte det? Flickorna får istället klänningar i pojkarnas färger eller könsneutrala kulörer.
För rosa är farligt, Vuxna kvinnor som bär rosa riskerar att bli betraktade som barnsliga eller vulgära med dålig smak. Män undviker rosa för att inte bli sammanblandade med homosexuella. Först om det inte finns någon risk för det kommer rosa skjortan på - och då som en markör för att "jag gör precis som jag vill". Eller som kvinna om hon är stark eller har nått en position som inte kan ifrågasättas. Till exempel Amelia Adamo, som har berättat att hon älskar rosa och i alla år - oavsett trender - burit rosa och försökt göra det till en bra och myndig färg.
Ännu underligare blir det här rosa-fenomenet när man tänker på att det var först på 50-talet som rosa blev en flick-färg och blått en pojk-färg. Dessförinnan kunde barnen ha vilka färger som helst. I början av 1900-talet var färgkoderna till och med exakt de motsatta. Blått för tjejerna och rosa för killarna.
Jag ska ärligt erkänna att jag inte hade grubblat mycket på vad den rosa färgen står för när vi bestämde att Busbyxan skulle finnas i just den nyansen till våren. Då såg jag den som en fin, vårig färg. Det gör jag fortfarande, för varför ska vi lägga in så mycket betydelse i en färg? Det här mönstret är förstås inget vi bryter i en handvändning, men ingen färg ska behöva bli så nedvärderad och speciellt inte för att det är en kvinnlig färg. Då har vi sannerligen inte kommit långt i jämställdhetsarbetet.
Vi lottar ut Rosa - den förbjudna färgen
Fanny Ambjörnsson, socialentropolog och genusvetare vid Stockholms universitet har skrivit en mycket intressant och tankeväckande bok om det här. Vi lottar ut ett exemplar av hennes Rosa - den förbjudna färgen - bland er som köper en Busbyxa eller en Busjacka senast 6 februari - alldeles oavsett färg förstås för här på Busbyxan gillar vi färger. Alla färger!
När Jan Lööf-utställningen öppnade i höstas ringlade köerna långa. Jag var där för att titta på en helt annan utställning, men bestämde mig på stört att hit måste barnbarnen och jag så fort som möjligt.
Hugo och Kalle gillar verkligen Jan Lööfs bilderböcker och det gör jag också.Vet inte hur många gånger vi har läst Ta fast Fabian och detaljstuderat varenda bild. Lika roligt varje gång! Så det var klart att vi också skulle se utställningen på Göteborg Konstmuseum med hans originalillustrationer, modeller från inspelningen av Skrotnisse, filmen Tårtan och mycket annat.
Vi fick ett par härliga timmar och det märkliga är att oavsett man är 3 år, 6 år eller farmor så finns det något i bilderna att fascineras av. Det klurigt, roligt, spännande och mycket originellt. Så är du i närheten av Göteborgs Konstmuseum, missa inte den här utställningen, som nu har förlängts fram till 5 februari. Entrébiljetten kostar 60 kr för vuxna, men alla under 25 år går in gratis.
I många år drev min mamma en barnklädesaffär i Umeå. Hit kom kunder för att handla, men också för att få goda råd eller bara prata bort en stund. Kontakten med kunderna var det allra viktigaste för henne och också det som gav henne den allra största glädjen.
Jag kan bli lite avundsjuk på det där. Här på bloggen försöker jag hålla kontakt med er, men i en webbutik är det ändå svårt att få till det där personliga samtalet.
Därför blir jag så glad när någon av er då och då hör av sig. Som nu sist till exempel när det kom både mail och bild från Therese.
De som följt Busbyxan ett tag kommer kanske ihåg att vi hade en tävling i början av förra året, där ni kunder fick bestämma vilken nästa busbyxe-färg skulle bli. Turkos vann och Therese blev den som fick ett par byxor när vinnaren drogs bland alla er som var med och tyckte till. Och så här skrev hon i sitt mail som kom häromdan:
"Vi vill bara tacka för den fina vinsten. Busbyxorna har varit på dagis hela terminen och där har de blivit flitigt använda och skyddat sonens vanliga brallor från att slitas ut. Helt perfekt!
Nu är de dock redan urvuxna, så jag ångrar att jag inte tog storleken större. Han växer som ogräs grabben, trodde det skulle avta nu när han börjar bli större :).
Förhoppningsvis hittar de en ny liten mindre ägare till våren, för trots flitigt användande är de fortfarande snygga.
Tack för ett par toppenbrallor!"
Vi säger tack själv, Therese! Vi blev väldigt glada både för ditt mail och den fina bilden på sonen.
PS Min mamma drev inte bara butiken Haga Barnkläder. Hon är också påhittig som bara den och var faktiskt den som kläckte idén att börja sy överdragsbyxor i bävernylon.
2012 > 01
Nog är det väl märkligt att en färg kan vara så laddad. Undrar om någon förälder skulle sätta på sin nyfödde son rosa kläder? Och underligt nog är det lika fel med rosa på flickor. Åtminstone för föräldrar som vill att döttrarna ska växa upp till starka, jämställda kvinnor - och vilka vill inte det? Flickorna får istället klänningar i pojkarnas färger eller könsneutrala kulörer.
För rosa är farligt, Vuxna kvinnor som bär rosa riskerar att bli betraktade som barnsliga eller vulgära med dålig smak. Män undviker rosa för att inte bli sammanblandade med homosexuella. Först om det inte finns någon risk för det kommer rosa skjortan på - och då som en markör för att "jag gör precis som jag vill". Eller som kvinna om hon är stark eller har nått en position som inte kan ifrågasättas. Till exempel Amelia Adamo, som har berättat att hon älskar rosa och i alla år - oavsett trender - burit rosa och försökt göra det till en bra och myndig färg.
Ännu underligare blir det här rosa-fenomenet när man tänker på att det var först på 50-talet som rosa blev en flick-färg och blått en pojk-färg. Dessförinnan kunde barnen ha vilka färger som helst. I början av 1900-talet var färgkoderna till och med exakt de motsatta. Blått för tjejerna och rosa för killarna.
Jag ska ärligt erkänna att jag inte hade grubblat mycket på vad den rosa färgen står för när vi bestämde att Busbyxan skulle finnas i just den nyansen till våren. Då såg jag den som en fin, vårig färg. Det gör jag fortfarande, för varför ska vi lägga in så mycket betydelse i en färg? Det här mönstret är förstås inget vi bryter i en handvändning, men ingen färg ska behöva bli så nedvärderad och speciellt inte för att det är en kvinnlig färg. Då har vi sannerligen inte kommit långt i jämställdhetsarbetet.
Vi lottar ut Rosa - den förbjudna färgen
Fanny Ambjörnsson, socialentropolog och genusvetare vid Stockholms universitet har skrivit en mycket intressant och tankeväckande bok om det här. Vi lottar ut ett exemplar av hennes Rosa - den förbjudna färgen - bland er som köper en Busbyxa eller en Busjacka senast 6 februari - alldeles oavsett färg förstås för här på Busbyxan gillar vi färger. Alla färger!
När Jan Lööf-utställningen öppnade i höstas ringlade köerna långa. Jag var där för att titta på en helt annan utställning, men bestämde mig på stört att hit måste barnbarnen och jag så fort som möjligt.
Hugo och Kalle gillar verkligen Jan Lööfs bilderböcker och det gör jag också.Vet inte hur många gånger vi har läst Ta fast Fabian och detaljstuderat varenda bild. Lika roligt varje gång! Så det var klart att vi också skulle se utställningen på Göteborg Konstmuseum med hans originalillustrationer, modeller från inspelningen av Skrotnisse, filmen Tårtan och mycket annat.
Vi fick ett par härliga timmar och det märkliga är att oavsett man är 3 år, 6 år eller farmor så finns det något i bilderna att fascineras av. Det klurigt, roligt, spännande och mycket originellt. Så är du i närheten av Göteborgs Konstmuseum, missa inte den här utställningen, som nu har förlängts fram till 5 februari. Entrébiljetten kostar 60 kr för vuxna, men alla under 25 år går in gratis.
I många år drev min mamma en barnklädesaffär i Umeå. Hit kom kunder för att handla, men också för att få goda råd eller bara prata bort en stund. Kontakten med kunderna var det allra viktigaste för henne och också det som gav henne den allra största glädjen.
Jag kan bli lite avundsjuk på det där. Här på bloggen försöker jag hålla kontakt med er, men i en webbutik är det ändå svårt att få till det där personliga samtalet.
Därför blir jag så glad när någon av er då och då hör av sig. Som nu sist till exempel när det kom både mail och bild från Therese.
De som följt Busbyxan ett tag kommer kanske ihåg att vi hade en tävling i början av förra året, där ni kunder fick bestämma vilken nästa busbyxe-färg skulle bli. Turkos vann och Therese blev den som fick ett par byxor när vinnaren drogs bland alla er som var med och tyckte till. Och så här skrev hon i sitt mail som kom häromdan:
"Vi vill bara tacka för den fina vinsten. Busbyxorna har varit på dagis hela terminen och där har de blivit flitigt använda och skyddat sonens vanliga brallor från att slitas ut. Helt perfekt!
Nu är de dock redan urvuxna, så jag ångrar att jag inte tog storleken större. Han växer som ogräs grabben, trodde det skulle avta nu när han börjar bli större :).
Förhoppningsvis hittar de en ny liten mindre ägare till våren, för trots flitigt användande är de fortfarande snygga.
Tack för ett par toppenbrallor!"
Vi säger tack själv, Therese! Vi blev väldigt glada både för ditt mail och den fina bilden på sonen.
PS Min mamma drev inte bara butiken Haga Barnkläder. Hon är också påhittig som bara den och var faktiskt den som kläckte idén att börja sy överdragsbyxor i bävernylon.
Senaste kommentarer
2012 > 01
Nog är det väl märkligt att en färg kan vara så laddad. Undrar om någon förälder skulle sätta på sin nyfödde son rosa kläder? Och underligt nog är det lika fel med rosa på flickor. Åtminstone för föräldrar som vill att döttrarna ska växa upp till starka, jämställda kvinnor - och vilka vill inte det? Flickorna får istället klänningar i pojkarnas färger eller könsneutrala kulörer.
För rosa är farligt, Vuxna kvinnor som bär rosa riskerar att bli betraktade som barnsliga eller vulgära med dålig smak. Män undviker rosa för att inte bli sammanblandade med homosexuella. Först om det inte finns någon risk för det kommer rosa skjortan på - och då som en markör för att "jag gör precis som jag vill". Eller som kvinna om hon är stark eller har nått en position som inte kan ifrågasättas. Till exempel Amelia Adamo, som har berättat att hon älskar rosa och i alla år - oavsett trender - burit rosa och försökt göra det till en bra och myndig färg.
Ännu underligare blir det här rosa-fenomenet när man tänker på att det var först på 50-talet som rosa blev en flick-färg och blått en pojk-färg. Dessförinnan kunde barnen ha vilka färger som helst. I början av 1900-talet var färgkoderna till och med exakt de motsatta. Blått för tjejerna och rosa för killarna.
Jag ska ärligt erkänna att jag inte hade grubblat mycket på vad den rosa färgen står för när vi bestämde att Busbyxan skulle finnas i just den nyansen till våren. Då såg jag den som en fin, vårig färg. Det gör jag fortfarande, för varför ska vi lägga in så mycket betydelse i en färg? Det här mönstret är förstås inget vi bryter i en handvändning, men ingen färg ska behöva bli så nedvärderad och speciellt inte för att det är en kvinnlig färg. Då har vi sannerligen inte kommit långt i jämställdhetsarbetet.
Vi lottar ut Rosa - den förbjudna färgen
Fanny Ambjörnsson, socialentropolog och genusvetare vid Stockholms universitet har skrivit en mycket intressant och tankeväckande bok om det här. Vi lottar ut ett exemplar av hennes Rosa - den förbjudna färgen - bland er som köper en Busbyxa eller en Busjacka senast 6 februari - alldeles oavsett färg förstås för här på Busbyxan gillar vi färger. Alla färger!
När Jan Lööf-utställningen öppnade i höstas ringlade köerna långa. Jag var där för att titta på en helt annan utställning, men bestämde mig på stört att hit måste barnbarnen och jag så fort som möjligt.
Hugo och Kalle gillar verkligen Jan Lööfs bilderböcker och det gör jag också.Vet inte hur många gånger vi har läst Ta fast Fabian och detaljstuderat varenda bild. Lika roligt varje gång! Så det var klart att vi också skulle se utställningen på Göteborg Konstmuseum med hans originalillustrationer, modeller från inspelningen av Skrotnisse, filmen Tårtan och mycket annat.
Vi fick ett par härliga timmar och det märkliga är att oavsett man är 3 år, 6 år eller farmor så finns det något i bilderna att fascineras av. Det klurigt, roligt, spännande och mycket originellt. Så är du i närheten av Göteborgs Konstmuseum, missa inte den här utställningen, som nu har förlängts fram till 5 februari. Entrébiljetten kostar 60 kr för vuxna, men alla under 25 år går in gratis.
I många år drev min mamma en barnklädesaffär i Umeå. Hit kom kunder för att handla, men också för att få goda råd eller bara prata bort en stund. Kontakten med kunderna var det allra viktigaste för henne och också det som gav henne den allra största glädjen.
Jag kan bli lite avundsjuk på det där. Här på bloggen försöker jag hålla kontakt med er, men i en webbutik är det ändå svårt att få till det där personliga samtalet.
Därför blir jag så glad när någon av er då och då hör av sig. Som nu sist till exempel när det kom både mail och bild från Therese.
De som följt Busbyxan ett tag kommer kanske ihåg att vi hade en tävling i början av förra året, där ni kunder fick bestämma vilken nästa busbyxe-färg skulle bli. Turkos vann och Therese blev den som fick ett par byxor när vinnaren drogs bland alla er som var med och tyckte till. Och så här skrev hon i sitt mail som kom häromdan:
"Vi vill bara tacka för den fina vinsten. Busbyxorna har varit på dagis hela terminen och där har de blivit flitigt använda och skyddat sonens vanliga brallor från att slitas ut. Helt perfekt!
Nu är de dock redan urvuxna, så jag ångrar att jag inte tog storleken större. Han växer som ogräs grabben, trodde det skulle avta nu när han börjar bli större :).
Förhoppningsvis hittar de en ny liten mindre ägare till våren, för trots flitigt användande är de fortfarande snygga.
Tack för ett par toppenbrallor!"
Vi säger tack själv, Therese! Vi blev väldigt glada både för ditt mail och den fina bilden på sonen.
PS Min mamma drev inte bara butiken Haga Barnkläder. Hon är också påhittig som bara den och var faktiskt den som kläckte idén att börja sy överdragsbyxor i bävernylon.
Arkiv
2012 > 01
Nog är det väl märkligt att en färg kan vara så laddad. Undrar om någon förälder skulle sätta på sin nyfödde son rosa kläder? Och underligt nog är det lika fel med rosa på flickor. Åtminstone för föräldrar som vill att döttrarna ska växa upp till starka, jämställda kvinnor - och vilka vill inte det? Flickorna får istället klänningar i pojkarnas färger eller könsneutrala kulörer.
För rosa är farligt, Vuxna kvinnor som bär rosa riskerar att bli betraktade som barnsliga eller vulgära med dålig smak. Män undviker rosa för att inte bli sammanblandade med homosexuella. Först om det inte finns någon risk för det kommer rosa skjortan på - och då som en markör för att "jag gör precis som jag vill". Eller som kvinna om hon är stark eller har nått en position som inte kan ifrågasättas. Till exempel Amelia Adamo, som har berättat att hon älskar rosa och i alla år - oavsett trender - burit rosa och försökt göra det till en bra och myndig färg.
Ännu underligare blir det här rosa-fenomenet när man tänker på att det var först på 50-talet som rosa blev en flick-färg och blått en pojk-färg. Dessförinnan kunde barnen ha vilka färger som helst. I början av 1900-talet var färgkoderna till och med exakt de motsatta. Blått för tjejerna och rosa för killarna.
Jag ska ärligt erkänna att jag inte hade grubblat mycket på vad den rosa färgen står för när vi bestämde att Busbyxan skulle finnas i just den nyansen till våren. Då såg jag den som en fin, vårig färg. Det gör jag fortfarande, för varför ska vi lägga in så mycket betydelse i en färg? Det här mönstret är förstås inget vi bryter i en handvändning, men ingen färg ska behöva bli så nedvärderad och speciellt inte för att det är en kvinnlig färg. Då har vi sannerligen inte kommit långt i jämställdhetsarbetet.
Vi lottar ut Rosa - den förbjudna färgen
Fanny Ambjörnsson, socialentropolog och genusvetare vid Stockholms universitet har skrivit en mycket intressant och tankeväckande bok om det här. Vi lottar ut ett exemplar av hennes Rosa - den förbjudna färgen - bland er som köper en Busbyxa eller en Busjacka senast 6 februari - alldeles oavsett färg förstås för här på Busbyxan gillar vi färger. Alla färger!
När Jan Lööf-utställningen öppnade i höstas ringlade köerna långa. Jag var där för att titta på en helt annan utställning, men bestämde mig på stört att hit måste barnbarnen och jag så fort som möjligt.
Hugo och Kalle gillar verkligen Jan Lööfs bilderböcker och det gör jag också.Vet inte hur många gånger vi har läst Ta fast Fabian och detaljstuderat varenda bild. Lika roligt varje gång! Så det var klart att vi också skulle se utställningen på Göteborg Konstmuseum med hans originalillustrationer, modeller från inspelningen av Skrotnisse, filmen Tårtan och mycket annat.
Vi fick ett par härliga timmar och det märkliga är att oavsett man är 3 år, 6 år eller farmor så finns det något i bilderna att fascineras av. Det klurigt, roligt, spännande och mycket originellt. Så är du i närheten av Göteborgs Konstmuseum, missa inte den här utställningen, som nu har förlängts fram till 5 februari. Entrébiljetten kostar 60 kr för vuxna, men alla under 25 år går in gratis.
I många år drev min mamma en barnklädesaffär i Umeå. Hit kom kunder för att handla, men också för att få goda råd eller bara prata bort en stund. Kontakten med kunderna var det allra viktigaste för henne och också det som gav henne den allra största glädjen.
Jag kan bli lite avundsjuk på det där. Här på bloggen försöker jag hålla kontakt med er, men i en webbutik är det ändå svårt att få till det där personliga samtalet.
Därför blir jag så glad när någon av er då och då hör av sig. Som nu sist till exempel när det kom både mail och bild från Therese.
De som följt Busbyxan ett tag kommer kanske ihåg att vi hade en tävling i början av förra året, där ni kunder fick bestämma vilken nästa busbyxe-färg skulle bli. Turkos vann och Therese blev den som fick ett par byxor när vinnaren drogs bland alla er som var med och tyckte till. Och så här skrev hon i sitt mail som kom häromdan:
"Vi vill bara tacka för den fina vinsten. Busbyxorna har varit på dagis hela terminen och där har de blivit flitigt använda och skyddat sonens vanliga brallor från att slitas ut. Helt perfekt!
Nu är de dock redan urvuxna, så jag ångrar att jag inte tog storleken större. Han växer som ogräs grabben, trodde det skulle avta nu när han börjar bli större :).
Förhoppningsvis hittar de en ny liten mindre ägare till våren, för trots flitigt användande är de fortfarande snygga.
Tack för ett par toppenbrallor!"
Vi säger tack själv, Therese! Vi blev väldigt glada både för ditt mail och den fina bilden på sonen.
PS Min mamma drev inte bara butiken Haga Barnkläder. Hon är också påhittig som bara den och var faktiskt den som kläckte idén att börja sy överdragsbyxor i bävernylon.
2012 > 01
Nog är det väl märkligt att en färg kan vara så laddad. Undrar om någon förälder skulle sätta på sin nyfödde son rosa kläder? Och underligt nog är det lika fel med rosa på flickor. Åtminstone för föräldrar som vill att döttrarna ska växa upp till starka, jämställda kvinnor - och vilka vill inte det? Flickorna får istället klänningar i pojkarnas färger eller könsneutrala kulörer.
För rosa är farligt, Vuxna kvinnor som bär rosa riskerar att bli betraktade som barnsliga eller vulgära med dålig smak. Män undviker rosa för att inte bli sammanblandade med homosexuella. Först om det inte finns någon risk för det kommer rosa skjortan på - och då som en markör för att "jag gör precis som jag vill". Eller som kvinna om hon är stark eller har nått en position som inte kan ifrågasättas. Till exempel Amelia Adamo, som har berättat att hon älskar rosa och i alla år - oavsett trender - burit rosa och försökt göra det till en bra och myndig färg.
Ännu underligare blir det här rosa-fenomenet när man tänker på att det var först på 50-talet som rosa blev en flick-färg och blått en pojk-färg. Dessförinnan kunde barnen ha vilka färger som helst. I början av 1900-talet var färgkoderna till och med exakt de motsatta. Blått för tjejerna och rosa för killarna.
Jag ska ärligt erkänna att jag inte hade grubblat mycket på vad den rosa färgen står för när vi bestämde att Busbyxan skulle finnas i just den nyansen till våren. Då såg jag den som en fin, vårig färg. Det gör jag fortfarande, för varför ska vi lägga in så mycket betydelse i en färg? Det här mönstret är förstås inget vi bryter i en handvändning, men ingen färg ska behöva bli så nedvärderad och speciellt inte för att det är en kvinnlig färg. Då har vi sannerligen inte kommit långt i jämställdhetsarbetet.
Vi lottar ut Rosa - den förbjudna färgen
Fanny Ambjörnsson, socialentropolog och genusvetare vid Stockholms universitet har skrivit en mycket intressant och tankeväckande bok om det här. Vi lottar ut ett exemplar av hennes Rosa - den förbjudna färgen - bland er som köper en Busbyxa eller en Busjacka senast 6 februari - alldeles oavsett färg förstås för här på Busbyxan gillar vi färger. Alla färger!
När Jan Lööf-utställningen öppnade i höstas ringlade köerna långa. Jag var där för att titta på en helt annan utställning, men bestämde mig på stört att hit måste barnbarnen och jag så fort som möjligt.
Hugo och Kalle gillar verkligen Jan Lööfs bilderböcker och det gör jag också.Vet inte hur många gånger vi har läst Ta fast Fabian och detaljstuderat varenda bild. Lika roligt varje gång! Så det var klart att vi också skulle se utställningen på Göteborg Konstmuseum med hans originalillustrationer, modeller från inspelningen av Skrotnisse, filmen Tårtan och mycket annat.
Vi fick ett par härliga timmar och det märkliga är att oavsett man är 3 år, 6 år eller farmor så finns det något i bilderna att fascineras av. Det klurigt, roligt, spännande och mycket originellt. Så är du i närheten av Göteborgs Konstmuseum, missa inte den här utställningen, som nu har förlängts fram till 5 februari. Entrébiljetten kostar 60 kr för vuxna, men alla under 25 år går in gratis.
I många år drev min mamma en barnklädesaffär i Umeå. Hit kom kunder för att handla, men också för att få goda råd eller bara prata bort en stund. Kontakten med kunderna var det allra viktigaste för henne och också det som gav henne den allra största glädjen.
Jag kan bli lite avundsjuk på det där. Här på bloggen försöker jag hålla kontakt med er, men i en webbutik är det ändå svårt att få till det där personliga samtalet.
Därför blir jag så glad när någon av er då och då hör av sig. Som nu sist till exempel när det kom både mail och bild från Therese.
De som följt Busbyxan ett tag kommer kanske ihåg att vi hade en tävling i början av förra året, där ni kunder fick bestämma vilken nästa busbyxe-färg skulle bli. Turkos vann och Therese blev den som fick ett par byxor när vinnaren drogs bland alla er som var med och tyckte till. Och så här skrev hon i sitt mail som kom häromdan:
"Vi vill bara tacka för den fina vinsten. Busbyxorna har varit på dagis hela terminen och där har de blivit flitigt använda och skyddat sonens vanliga brallor från att slitas ut. Helt perfekt!
Nu är de dock redan urvuxna, så jag ångrar att jag inte tog storleken större. Han växer som ogräs grabben, trodde det skulle avta nu när han börjar bli större :).
Förhoppningsvis hittar de en ny liten mindre ägare till våren, för trots flitigt användande är de fortfarande snygga.
Tack för ett par toppenbrallor!"
Vi säger tack själv, Therese! Vi blev väldigt glada både för ditt mail och den fina bilden på sonen.
PS Min mamma drev inte bara butiken Haga Barnkläder. Hon är också påhittig som bara den och var faktiskt den som kläckte idén att börja sy överdragsbyxor i bävernylon.
Länkar
Läst och ger vidare
Vi blir alltfler som inser att det inte längre håller att konsumera som vi gör. I alla fall hoppas jag det. Argumenten för att vi måste ändra oss och tänka nytt blir i alla fall fler och fler.
Själv känner jag starkt att det inte finns någon större anledning att äga en massa saker längre. Hellre hyra, byta eller dela med andra. Dels för att vår planet inte längre klarar det här stora uttaget av resurser, men också av helt egoistiska skäl. Jag vill helt enkelt inte längre spilla tid på att ta hand om och ge plats för saker som kanske bara används några gånger per år. Inte heller vill jag bidra till klädberget genom planlös shopping. Hellre handla secondhand och/eller satsa på ett fåtal plagg i hög kvalitet som jag vet håller i många år framåt.
Köpte boken Ägodela med underrubriken Köp mindre – få tillgång till mer. Årets bok 2016 från Naturskyddsföreningen. Nu har jag läst den och är så inspirerad av alla tankar och idéer om kollaborativ konsumtion, eller ägodela som Naturskyddsföreningen kallar det. Ett genialt nyord för övrigt.
I intressanta reportage beskrivs här hur vi kan ägodela på sex olika områden: mobilitet, boende, prylar och kläder, mat, samarbete och staden. Även om fokus självklart ligger på hur vi bäst gör det skyggar den inte för de problem som kan dyka upp när vi växlar om till ett nytt sätt att tänka. Det är alltså inte bara en lovsång utan det vänds och vrids också på det som kan störa övergången.
Helt klart en riktigt bra bok – dessutom med massor av spännande www.adresser att utforska. Och nu, när jag har läst den, är det dags att ge den vidare till någon av er. Vill du vara med när vi slumpvis drar nästa ägare av Ägodela – anmäl dig här.
Etiketter
Välkommen till min blogg!
EFTER nära 30 år som journalist var det dags att prova något nytt. Busbyxan – ett koncept som min mor tog fram redan 1997 – födde nya tankar och idéer. De ville jag förverkliga och driver därför sedan 2008 Busbyxan i egen regi.
I min blogg skriver jag om stort och smått. Fokus ligger på etiskt och miljömässigt hållbar konsumtion, utelek och mycket annat som kan inspirera till en bra vardag med allas våra barn och barnbarn.
Jag tycker att det är både spännande och roligt att jobba med mitt lilla företag, men det finns förstås också annat som jag prioriterar högt. Att vandra till exempel. När den lusten slår till så packar jag ryggsäcken, stänger butiken och drar iväg.
Lena Eliasson
Senaste inlägg
- Köpläge för bra-att-ha-jacka
- Allt fler sommarbarn
- Dags för att dra på "jobbarbrallan"
- Det här att prata med barn om klimatet
- Så här kan man också vara klimataktiv
- Ingen vill väl frysa när vintern slår till
- Fynda fodrat 23-26 januari
- Fint förkläde på köpet!
- Här är plaggen som funkar
- Nya SPARA-dagar med grönt fokus
Länkar
- Emma Adbåge
- Barn i stan
- Miljögiraff
- Medveten Konsumtion
- Bokskåpet
- Fotograf Nicke Johansson
- Lena Sjöberg
- Charlotta Lagerberg-Thunes
- Loppi
- LivingGreen
- Tivoli med vänner
- I Ur och Skur
- Maria Nilsson Thore
- Stil
- Stutterheim
- Syverket
- Göteborgs Konstmuseum
- Gro Play
- Palstorps hage
- Greenpeace
- Naturskyddsföreningen
- Ekotipset
- Våra barns klimat
Åsa » Med Ekotipset blev det plötsligt roligt att städa: ”Bra tips, den boken borde man ha i sin ägo. Själv fick jag ett superbra tips om ..”
Åsa Karlström » Smarrigt lördagsgodis à la 80-tal: ”En helt underbar bok som följt mig sedan barndomen! Linusfras är ett superbra al..”
Elin Andersson » Läst och ger vidare: ”Ja, jag vill gärna ägodela och kommer självklart att dela med mig vidare! Passar..”
Inger lundberg » Läst och ger vidare: ”Vill gärna läsa boken ”
Maria » Tack Greenpeace för att ni driver på!: ”Jag tycker ert materialval verkar bra, men jag undrar om Bävernylon verkligen är..”