Blogg listad på Bloggtoppen.se

2010 > 08

Vad gör jag när tiden inte längre räcker till för att hinna sy alla byxor själv? När beställningarna trillar in, fler och fler för varje säsong? Ja, bortsett från att glädja mig åt alla nya kunder som upptäcker Busbyxans förträfflighet, så började jag leta efter en syfabrik. Kina? Portugal? Estland? Indien?

Nä, det känns verkligen inte som Busbyxan, som startades av mamma Naima i hennes lilla butik Haga Barnkläder i Umeå 1997. Jag vill ju så gärna fortsätta i hennes kundnära stil.

Kanske finns det schyssta leverantörer där ute och säkert jättebilliga, men hur ska jag som mikroföretagare kunna kolla att allt går rätt till när inte ens bjässar som HM och Lindex klarar det?

Fram med Google! Och då visar det sig att den svenska tekoindustrin trots allt inte är så stendöd som jag trott. Letandet för mig till Syverket i Borås. Storleken (10-talet anställda) tilltalar liksom läget (30 minuter med bil från porten på Prinsgatan i Göteborg.) Och när beslutsvägarna är lika korta så kan vi på ett par veckor vara överens och igång och jag får en första provleverans som uppfyller alla mina krav. Skönt! Nu kan inget stoppa oss!

Läs hela inlägget »

Läst och ger vidare

Vi blir alltfler som inser att det inte längre håller att konsumera som vi gör. I alla fall hoppas jag det. Argumenten för att vi måste ändra oss och tänka nytt blir i alla fall fler och fler.

Själv känner jag starkt att det inte finns någon större anledning att äga en massa saker längre. Hellre hyra, byta eller dela med andra. Dels för att vår planet inte längre klarar det här stora uttaget av resurser, men också av helt egoistiska skäl. Jag vill helt enkelt inte längre spilla tid på att ta hand om och ge plats för saker som kanske bara används några gånger per år. Inte heller vill jag bidra till klädberget genom planlös shopping. Hellre handla secondhand och/eller satsa på ett fåtal plagg i hög kvalitet som jag vet håller i många år framåt.

Köpte boken Ägodela med underrubriken Köp mindre – få tillgång till mer. Årets bok 2016 från Naturskyddsföreningen. Nu har jag läst den och är så inspirerad av alla tankar och idéer om kollaborativ konsumtion, eller ägodela som Naturskyddsföreningen kallar det. Ett genialt nyord för övrigt.
I intressanta reportage beskrivs här hur vi kan ägodela på sex olika områden: mobilitet, boende, prylar och kläder, mat, samarbete och staden. Även om fokus självklart ligger på hur vi bäst gör det skyggar den inte för de problem som kan dyka upp när vi växlar om till ett nytt sätt att tänka. Det är alltså inte bara en lovsång utan det vänds och vrids också på det som kan störa övergången.
Helt klart en riktigt bra bok – dessutom med massor av spännande www.adresser att utforska. Och nu, när jag har läst den, är det dags att ge den vidare till någon av er. Vill du vara med när vi slumpvis drar nästa ägare av Ägodela – anmäl dig här.

Lena Eliasson leker med barnbarnet Hugo i Slottsskogen.

Välkommen till min blogg!

EFTER nära 30 år som journalist var det dags att prova något nytt. Busbyxan - ett koncept som min mor tog fram redan 1997 - födde nya tankar och idéer. De ville jag förverkliga och driver därför sedan 2008 Busbyxan i egen regi.

 

I Busbyxans blogg skriver jag om stort och smått. Fokus ligger på etiskt och miljömässigt hållbar konsumtion, utelek, bra barnböcker och mycket annat som kan inspirera till en bra vardag med våra barn.

 

Jag är även stolt farmor till Hugo och Kalle, två härliga ungar i bästa Busbyxe-åldern.

Lena Eliasson

Senaste inlägg

Länkar