Maria Nilsson Thore om att ha Augustnominerats för två böcker:

”Jag hamnade

i total glädjechock”

Stort grattis till August-nomineringarna, Maria! Hur reagerade du när du fick beskedet?

- Jag hamnade i total glädjechock! Konstiga djur älskade jag från första ögonkastet, och jag blev så glad att den blev nominerad framför allt för Lotta Olssons skull. Men att Petras prick skulle bli nominerad hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Det kom som en total överraskning, och är en fantastisk bekräftelse för mig.

Du har illustrerat många barnböcker, men det är först nu som du även börjat skriva själv. Vad var det som fick dig att ta det beslutet?

- 2004 smygstartade jag egentligen. Då kom jag ut med bilderboken Molly & molnet (Rabén & Sjögren). Sen fick vi en massa barn (tre), och då fick det inte plats med så många egna historier i huvudet. Eller jo, de fick plats i huvudet, men så fort jag försökte göra ut någon idé, så somnade jag...

Så jag ägnade mig mest åt att illustrera andras texter. Det är riktigt roligt att jobba tillsammans med andra, så det kommer jag absolut att fortsätta med.

Men nu jobbar jag för fullt igen, och planen är att försöka göra fler egna böcker framöver.

Hur fick du idén till Petras prick?

Geparden har funnits i mina skissböcker under många år. Och på en av mina bilder ligger den i sin säng och sneglar misstänksamt mot en fläck i tapeten.

Det är oklart om det är en av gepardens fläckar eller om det bara är en fluglort. Ur den bilden föddes själva början till historien Petras prick.

Om en prick tar sig loss från pälsen så har den antagligen liv, och har den liv så är den en person (nästan i alla fall), och då vill den bli sedd och ta plats.

På så sätt kom ju berättelsen att handla om en relation mellan två väldigt olika individer. En stor, en liten. En trött, en pigg. En hemmanöjd, en äventyrslysten.

Men jag ville ju såklart att det skulle sluta lyckligt (de är ju trots allt som gjorda för varandra), och hur får man en sån här ojämn relation att fungera?

Jo man ger varandra frihet och man respekterar varandras olikheter. Och vågar man det så märker man att den kärleken är det enda som behövs för att hålla ihop. Inte tejp och tjat.

Visst är det väl så det funkar?

I år kom också två småbarnsböcker, Sami somnar och Vira vaknar, som du gjort tillsammans med din syster Annika. Också de har fått fina recensioner. Hur är det att arbeta med sin syster?

Smidigt! Vi känner varandra så väldigt väl, så arbetet känns knappt. Och eftersom vi ses och hörs ofta har vi kunnat spåna i samma ögonblick som vi har fått idén, och samtidigt som vi umgås. Mycket trevligt.

Det är så roligt att titta på alla detaljer i dina böcker. Mysiga kuddar och täcken, Petra som dricker ur en Zebra-kopp och visst är det väl en lampa från Ikea som Petra har över sängen? Väljer du interiörer du själv gillar eller hur kommer de till?

Jo, lite så blir det. Det är inte allt som finns i verkligheten, men jag plockar ur minnet olika saker som jag tycker om. Kakburken från farmor och stolar från huset i Norrland, köksinredning från lägenheten i stan o.s.v. Zebra-koppen är min egen favoritkopp, men den passade ju extra fint eftersom Petra är gepard...

Petras lampa är mycket lik IKEAs variant, det har du rätt i :) men i verkligheten är det en gammal begagnad plåtlampa, som egentligen har två armar.

Här på Busbyxan ser vi verkligen fram emot nästa bok av dig. Vet du redan nu vad den kommer att handla om?"

Det finns några historier som ligger och gror, men det är inte klart vilken av dem som blir till nästa bok. Kanske en till om Petra & pricken. Ett som är säkert är att det kommer en liten Pixi-bok till årsskiftet ungefär. Den heter "Prickens resa", och handlar om vad Petras prick egentligen gjorde när den var borta.

Petras prick är verkligen en jättefin bilderbok för både stora och små.Och så bra att du själv har börjat skriva. Berättelser som dina behövs bland barnböckerna.

Tusen tack!