”Barn har ofta många kloka tankar”
Hur kom du på idén på att göra ett popcorn till huvudperson i dina böcker?
Jag är beteendevetare, men när jag efter avslutad utbildning inte fick jobb inom det området började jag arbeta i skolan istället. Vikarierade bland annat som lärare i en etta, där det var en del problem med mobbing. Vi ritade då en skål på tavlan, som fylldes på med popcorn när barnen varit snälla men popcorn kunde också suddas ut om det varit konflikter. När skålen var full hade vi popcornkalas!
Det här blev populärt och jag började fundera på hur vi mer skulle kunna entusiasmera barnen till att börja tänka på etik och moral. Så en dag ritade jag upp Poppe och började göra små sagor om livet i Popcorndalen. Aktiva sagor med frågor till barnen, som handlar om döden, drömmar, kärlek, svartsjuka, lycka och en massa andra ämnen.
Varför är det så viktigt att utveckla barnens EQ?
Barn kan inte lära sig att räkna om de sitter och har ont i magen för att det snart är rast. Allt hänger ihop, mår barnen bra lär de sig i skolan också.
I mina böcker handlar allt om att öppna sinnena genom att rita, skriva, sjunga, dansa, massera och ha de här stunderna då man pratar med varandra och får förståelse för olikheter. Det blir ett kitt mellan barnen. Med de stora grupper som är i dag är det viktigare än någonsin med EQ. Ingen går ju ut på rasten och slår kompisen som de just gett massage.
Barn är kloka och genom att ta vara på deras filosofiska tankar kan vi stärka dem. Få dem att förstå och att klä sina känslor i ord. En del kanske inte kan verbalisera, men det går ändå att prata om känslor. Om känslan är stark eller svag och var den sitter. Hur man ser ut i ansiktet när man känner olika saker. Det här är viktigt, för är vi inte medvetna om våra känslor vet vi inte vilka vi är.
Barn börjar på dagis när de är så små. De har så många relationer med olika människor och det är aktiviteter både på och utanför dagis. Jag tycker att det är ganska stora krav vi ställer på våra barn om jag jämför med hur det var när jag var liten. Ska de kunna klara av dem måste vi ge dem redskap redan när de är små. Det är inte bara att trycka på en knapp, men om vi arbetar aktivt med att utveckla barnens EQ tror jag att vi löser många konflikter och sparar samtidigt tid för pedagoger som det finns alldeles för få av.
Är det för lite EQ överlag i vårt samhälle, alltså även bland de vuxna?
Ja, det är ju därför jag brinner för det här! Men jag tror det kommer en snälltrend snart, för det är vad vi människor behöver. Vi behöver inte mer av det här egoistiska och att armbåga sig fram. Hela tiden hör vi att barn ska lära sig att ta för sig, men vad barn ska lära sig är kanske att backa, lyssna och värna om varandra.
Många förskolor använder dina böcker, går de att använda på hemmaplan – t ex som godnattsaga?
De funkar precis lika bra hemma där det kanske bara är ett barn som lyssnar. För mig är det alltid lika spännande när föräldrarna berättar vad barnet sagt. Döden, kärlek, utanförskap och andra känsliga frågor är kanske inte något vi pratar om dagligdags, men när vi gör det har barnen ofta många kloka tankar.
Tror du att man som förälder till och med kan lära sig något genom dina böcker?
Absolut, det är det som är så bra. Vi kan komma hur långt som helst med EQ och utvecklas tillsammans, barn och vuxen. Det är det som är så spännande.
Om du fick önska något för Poppes räkning, vad skulle det vara?
Jag skulle gärna vilja att Poppe blev film. Jag har ungefär 20 sagor nu och de skulle vara perfekta till små filmer med budskap. Jag försöker göra sagorna enkla och så borde filmerna också vara. Tydlighet är viktigt. Gör vi omskrivningar och inte säger som det är kan det bli laddat. Ta bara alla omskrivningar vi har för döden. Vi säger att någon har gått bort, vilar eller har lämnat oss. Min dotter har undrat över döden. Frågat hur det är, om de har skinn på kroppen i himlen och vad de egentligen gör där uppe.
Det här är ju jättesvåra frågor att svara på, för vi vet ju inte heller.
Ja, det är svårt och det finns mycket annat som också är jobbigt att hantera och att prata om. Ilska till exempel. Det har min dotter och jag pratat mycket om. Till exempel att de allra flesta känslor är ok, men inte alla beteenden. Kan barn – och vuxna – lära sig att förstå det är mycket vunnet.
Men nu blev det här väldigt allvarligt. Grundtonen i mina böcker är inte alls sådan. Ska man tycka att EQ är kul att lära sig måste det vara lekfullt, charmigt, färgstarkt och glatt. Precis som det är i Popcorndalen.
